Jaha, litet avslöjande nu – de som sett bilden från Tävlingen har antagligen kommit fram till att jag jobbar på ett sjukhus. De som däremot gissade på operationssköterska eller till och med kirurg har delvis rätt. För jag skulle HUR MYCKET SOM HELST velat vara kirurg, allra helst kärlkirurg. Men livet far fram illvilligt och  vårdslöst med oss ibland och det är inte alltid att saker blir som man tänkt sig! Som det lilla ryggradslösa våp jag var när jag var sexton år kunde jag inte välja inriktning själv och blev därför inknuffad på textillärarbanan. Och oh och ve så fel det blev sedan! Tappade totalt orienteringen när jag kom på att lärare kan jag absolut inte bli. Tänka, tänka och tänka; mindes min önskan om yrkesroll då jag gick i lekskolan (ritade till och med en bild om det) – tandläkare. Mindes min önskan om yrkesroll då jag gick i mellanstadiet – veterinär. Den riktiga passionen fanns alltså i den medicinska sfären! Efter litet tråcklande med bland annat ett sidospår åt receptarie (jobbar på Apotek, inte hotell!) kom jag på det; läkarsekreterare!!! Gillar sjukhussfären, gillar att skriva = perfekt! Så perfekt som det nu kan bli så pass sent i livet med en delvis utsliten själ! Alltså nästintill perfekt yrke för mig. Jag får i alla fall vara i rätt miljö och ibland kan jag ha en sådan tur att jag får ”tvätta in” och vara med på en operation. Mer om det en annan gång för det är en hel novell i sig!

Sitter alltså här och skriver operationsberättelser hela dagen, litet annat också förstås! Vet inte om jag skrivit någon journalgroda själv än men en doktor ville att jag i dag skulle skriva; ”Sövd patient i narkos” !!! Fast det gjorde jag inte jag skrev; ”Patienten i narkos” – någon måtta får det vara! Försöker också att få in så många semikolon som möjligt för jag tycker speciellt mycket om semikolon. I dag har jag fått in fyra!

Nedan en bild från min arbetsplats och arbetskollegor inhuggandes på en buffé för en syrra som gick i pension. Det är jag  under pilen som har puke-green mössa på mig (egenhändigt sydd förstås!)

Här kommer tre korta små dikter av Tage Danielsson, härliga och eftertänkliga som vanligt!

" En droppe doppad i livets älv
har ingen kraft att flyta själv.
Dock finns ett krav på varenda droppe,
Hjälp till att hålla de andra oppe".

”Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat
viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."

"Ett äpple om dagen
är bra för magen.
En tanke per vecka
är bra att kläcka
för huvet
du vet."

Tänkte nu skriva litet om det som också är viktigt för mig men som man kanske inte kan prata med alla om ... nämligen det som inte syns men finns ... änglar! Vi har dem runt om oss och vi har även en eller flera som har uppsikt just över dig! Jag har just fått reda på vad min skyddsängel heter genom att fråga och några dagar senare få svar. Det går att kommunicera men man måste vara tålmodig och uppmärksam.

Har en underbar jobbarkompis, M, som i sin tur har en kompis som är litet bättre än många av oss andra att lyssna på sina änglar. Hon brukar skicka ut ett brev då och då för att upplysa oss om just änglar. Tänkte här publicera ett av dem. Det är på engelska, för G bor i USA.

"Angels can fly because they take themselves lightly," is an old Irish saying, and our Angels want us to take ourselves "lightly" too.  Because when we are happy and lighthearted, and don't take ourselves too seriously, we move into a "higher" and "lighter" frequency.  We are moving closer to our Angels who themselves vibrate at such a high frequency of light that we cannot see them. In other words, carefree-ness, humor and joy elevate our vibrational level.

This does not mean that if we are truly sad, desperate or exhausted our Angels will leave us.  On the contrary, Angels come to us to comfort and strengthen us in times of difficulty.  But in an ordinary day-to-day situation our Angels tell us that lightheartedness, humor and laughter are the better choice over seriousness or self-pity.

But what do the Angels really mean by carefree-ness and lightheartedness?  It's not as easy as it sounds. We have to do our part to do it right.

A "light" heart is an open heart.  It's ready for new experiences and ideas, like the open heart of a child.  A "light" heart is also a "clear" heart, with clarity in and about your life.  A "light" heart is also a "wise" heart.  It has a love for wisdom and for living the truth.  A "light" heart is also a "courageous" heart.  It faces its fears and does what needs to be done.  A "light" heart chooses faith over fear.

You see, it's not always easy to live "lightheartedly." My best advice: As with all other cares, hand them over to the Angels.  Ask, ask, ask.  As for myself, I often need a bit of angelic help in the courage department.  Some of you might need to ask for clarity, openness or wisdom.

Here is a little "Angelic Ask-for-Help Directory":

For Openness ask Archangel Sandalphon.  He helps us to be "open" and "open minded" to receive gifts from the universe.

For Clarity ask Archangel Metatron.  He helps us to see clearly and to prioritize.  He can also clear and balance our chakras.

For Courage ask Archangel Michael.  He is the doer and the shaker of the Archangels.  He clears away fear and leads us to find our courage.

For Wisdom ask Archangel Zadkiel.  He is the ultimate teacher of wisdom and spiritual professor.

None of us is ever perfect, but with the support of our heavenly helpers we may be able to "lighten up" and become just a little bit more like them."

SNÄLLA - Var med i min omröstning, det vore så kul - här till höger...

(...åtmistone tills jag skriver fler inlägg!)

Pretty please!