Varför ser blodådrorna på undersidan av armen blåa ut när blodet är rött?

Det är en mycket bra fråga. Det tycks inte finnas någon allmänt erkänd förklaring till detta fenomen, men en del kan ändå sägas.

De ytliga blå blodkärlen i armarnas och benens hud är vener. De innehåller syrgasfattigt blod. Blodet är ju rött hos människor, inte blått. Syrgasrikt blod är klarrött, syrgasfattigt brunaktigt eller blåaktigt rött, men definitivt inte blått. Men när ytliga vener är tomma på blod försvinner den blå färgen. Så blodet i venerna måste på något sätt ändå bidra till att den blåa färgen uppkommer. Blåmärken och tatueringar blir också blå. Blåmärken är blodutgjutningar i huden. Men i en tatuering så handlar det inte om blod. I en tatuering ligger ett mörkt färgämne en bit ner i huden. Så färgämnet i blodet, hemoglobinet, förefaller inte vara nödvändigt för att den blå färgen ska uppkomma. Vad som krävs är bara ett mörkt färgämne en bit ner i huden.

Vener som ligger mycket nära hudens yta tenderar att vara röda snarare än blå, medan djupare liggande vener är tydligt blåa, blåare ju djupare de ligger. Så huden ovanför en ven måste också bidra till den blåa färgen. Den blå färgen skulle kunna uppkomma på grund av att blått ljus, men inte ljus av andra färger, sprids av kollagenfibrer (en slag mycket små trådar) som finns i huden ovanför den blodfyllda venen. Spridning innebär att ljuset kolliderar med en liten partikel och då ändrar riktning. Det är spridning som gör himmeln blå. Det vita ljuset från solen innehåller ljus av alla regnbågens färger. När ljuset från solen passerar genom luften, sprids det blåa ljuset när det träffar mycket små partiklar (det vill säga mycket små "korn" som svävar i luften). Ljus av andra färger sprids inte lika mycket. En del av det blåa ljuset kommer ner till oss på markytan, medan ljus av andra färger fortsätter rakt fram.

Spridning av blått ljus har alltså ansetts vara orsaken till att vener i huden ser blåa ut. Hur det i övrigt går till verkar inte ha klarlagts. Men det finns en annan möjlighet, nämligen att den blåa färgen är en synvilla och att venerna i själva verket är gråa. Om en grå yta är omgiven av en färgad yta, så uppfattar man den gråa färgen som uppblandad med den färgade ytans så kallade komplementfärg. Men huden är väl ändå rödaktig hos ljushyllta personer och komplementfärgen till rött är grönt. Venerna borde alltså då vara grönaktiga. Å andra sidan så är venerna kanske lite blågröna, så man ska ändå inte utesluta komplementfärgsteorin. Den stöds dessutom av experiment där man låtit folk bedöma venernas färg när huden utanför venerna maskerats. Försökspersoner som ser en ven mot en ofärgad bakgrund, i stället för mot den omgivande huden, bedömer venens färg som gulaktigt grå!

Om det ändå var så enkelt som det är avtecknat i anatomiböcker; artärer är röda, vener är blå!

-djur.cob.lu.se/Svar/Cirk.html

Här kommer två strippar om det här som så många kämpar med; vill äta men vill inte ha kilona!!

Jag är en stor falafelentusiast. Har till slut arbetat upp en viss kräsenhet efter att ha smakat falafelrullar runtom Göteborg och i frysdiskarna med byggsats att göra hemma!

 

Om vi snackar om att köpa färdig rulle kan man direkt skippa de gjorda på pizzeria för där använder de pizzadeg till  bottnarna och det blir ALLDELES för tjockt! Det skall vara libabröd som är tunt och välrullande. ”Bästa falafeln i Göteborg” förkunnar en tidningsartikel omsorgsfullt utklippt ur GP och uppklistrad på Ali Babas falalfelkiosk på Backaplan. God, men inte godast har jag konstaterat. Falaflarna är goda men såsen till är det litet si och så med och oftast är det litet snålt tilltaget så att det hela blir en aning torrt.

 

Enligt min mening är finns de bästa falaflarna att köpa vid de ambulerande vagnarna uppställda på Kungstorget. På sommaren och våren är det många att välja på; allt från falafel till texmex och indiskt. Nu på vintern brukar det enbart stå två tappra falafelkioskar uppställda. Förr förra gången jag valde mellan dessa två vagnar valde jag den större litet flashigare. Han serverade en god falafel men ignorerade mig totalt  – pratade i telefonen under hela den korta tid jag stod där. Serviceminded hallå!?! Nästa gång valde jag den andra vagnen och tänkte testa om även den försäljaren led av inställningen ”ler man så dör man”. Men på ”Falafel King” var det annat ljud i skällan! Mannen därinne log inte bara en gång utan till och med två gånger och sade till slut även ”Smaklig måltid”. Det må jag säga – "Falafel King" rules!! Vandrade därifrån med en delikat rulle med lagom friterade falaflar, strimlad vitkål i libabrödet, majrova i väl avmätt mängd och en smaskig vitlöksås att avrunda det hela.

Frysta falafler för hemmabruk är inte riktigt lyckat. Har inte kommit över några som ens en gång närmar sig de riktiga vad det gäller smak och konsistens. Nutanas är alldeles för mjöliga till exempel. Och så har vi ju dessutom problemet med bröd – jag har inte lyckats hitta något libabröd att köpa i de affärer jag shoppar. Blev så desperat att jag gjorde egna tunnbröd i stekpannan i söndags och det var inte helt fel! Får väl lära mig att göra själva falaflarna själv också så småningom!