Thank you Gary...

"Anthropologists! Anthropologists!"

"The fuel light's on, Frank! We're all going to die! ... We're all going to die! ... Wait, wait, ... Oh, my mistake - that's te intercom light!"

• If there are no dogs in Heaven, then when I die I want to go where they went.
  
• There is no psychiatrist in the world like a puppy licking your face.

I serien Titanic fashion har vi kommit fram till the ”Strolling Dress”.

Roses Flanerar-Klänning visas när hon promenerar på deck tillsammans med Jack. Livstycket är antikt vitt siden utsmyckat med broderier i mörkt guld. Broderiet kan ses längs axellinjen, i slutet av de korta ärmarna och på manschetterna. Den V-formade urringningen är kantad med snäckformad spets. Slutet av urringningen prydes med en liten spetsbit. Siluetten var populär vid denna tiden. Kjolen är gjord i gult siden med orientalisk influens. Kjolen är dessutom smal och uppdragen mitt fram för att skapa en draperingseffekt. Skorna är av matchande gult tyg med rosetter på tårna.

Maya har bett mig att publicera några sköna gyllene ord formulerade av hundar. Vi sparkar igång genast med en ny kategori "According to Maya";

• If you can't eat it or play with it...

...pee on it and walk away!

Tre år är det nu sedan min Bill lämnade den här världen. Tre långa, och korta år; det känns som en evinnerligt lång tid och samtidigt precis som i går!

Bill var min pojke, från första stund. Från första gång jag lyfte upp honom och kände hans massiva kropp mot mina händer; mina händer som mest var vana vid katter, förundrades över hur hårt stoppad denna lilla falukorv var! Han spände vilt ut sina korta små falukorvsben i alla fyra väderstreck och signalerade att han inte alls var nöjd med att lyftas upp. Men väl uppe i min famn fann han tryggheten insnärjd i mitt hår vid min hals och jag viskade ”du är min”.

Det hela började med att herr W en gång frågade; ”Hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund?”. Förbluffad tog frågan mark och jag försökte mig på tankeexperimentet hur det skulle vara att leva med en hund. Min erfarenhet sträckte sig inte längre än till de hamstrar, kaniner, dansmöss och guppys jag i min ungdom lyckats arbeta mig till i längtan efter en katt. Men katt var ju alldeles ”för besvärligt” så jag fick sådana djur som kunde stängas in i bur, eller akvarium. Djurvän som jag alltid varit kom jag dock fram till att jag trodde att det skulle vara fint att leva med en hund.

Sagt och gjort, strax därefter gjorde Bill entré i vårt liv, och ingenting var sig längre likt! När vi hade kämpat oss igenom de första månaderna med kiss på golven (en gång krälande maskar!) och sovplats på en madrass i köket (jo, han skulle lära sig att sova ensam!) och min önskan varje morgon att lämna tillbaka honom till kenneln (så jobbigt var det!) kunde jag med säkerhet svara på frågan ”hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund”. Det var, som jag trott innan, inte fint – utan SAGOLIKT!!!

Vi lärde varandra så mycket Bill och jag. Vi lärde oss om oss själva, om villkorslös kärlek, om att det inte är någon idé att vara arg längre än en halv sekund och sedan blir allt bra med några sloppy kisses; om livet. Han var jag och jag var han, och han är alltid älskad. Alltid vid min sida.