Ibland kan jag se de vackert glittrande frostrosorna i trottoaren och tänka för sig själv; "Herregud vilken vacker värld vi lever i" med tacksamhetens ödmjuka tår i vrån. Ibland klockan halv sju på morgonen med mörkret massivt häckande runt varje vrå är tanken; "Uuuäähhouuussch!" Och det konstiga är att när det är vackert finns det ingen tanke på att det ibland känns som uuuäähhouuussch. Och uuuäähhouuussch-morgnar finns det ingen tanke på att det är en underbar värld vi lever i och att vi har det så bra på alla sätt och vis och borde vara tacksamma för livet, maten, maken, hunden, boendet plus ett tusental andra saker. Visserligen är det fint att känna gradskillnad för hur trist vore det  inte att känna "Tja det är väl ok så där ungefär" varje dag!! Det är bara det att det känns som om de där uuuäähhouuussch-dagarna är så många fler! Repetitionen inger både trygghet och hjärnsläpp. Om, och om igen som en gammal hackig skiva upprepas, upprepas, upprepas allt; äta, sova, jobba, äta, sova, jobba, äta… till en grå sörja. Och SÅ utan att jag förstår någonting fladdrar hjärtat av kärlek när min Maya kommer och slickar mig på näsan och omgivningen tar kontur och färg igen! Jag förstår ingenting av vad som händer, hur eller varför men så är det och jag skall försöka att komma ihåg dessa guldglimtar de dagar då jag drabbas mest av gråsörja.

Man kan förklara livet med siffror och då blir det genast mer påtagligt, krasst och verkligt. Som till exempel siffran 22 som omtalas i Joseph Hellers bok "Moment 22" som till och med blivit ett begrepp. Boken blev mycket populär och "Moment 22" har blivit ett uttryck i sig för ett dilemma som saknar lösning. Boken räknas först och främst som en antikrigsroman men är också en kritik av byråkrati generellt. Boken följer den uppdiktade kapten Yossarian och några andra amerikanska flygsoldater under andra världskriget, långt borta från all politik fångade i deras och deras överordnades bisarra värld av vriden logik. Här citat från kapitel 5;

"Det fanns bara en hake och det var moment tjugotvå som fastslog att oro för egen trygghet inför faror som var verkliga och överhängande var en förnuftig tankeprocess. Orr var tokig och kunde avföras ur tjänst. Det enda han behövde göra var att anhålla om det; och så snart han gjorde det, skulle han inte längre vara tokig och skulle tvingas utföra fler bombflygningar. Orr skulle vara tokig om han utförde fler bombflygningar och normal om han inte gjorde det, men om han var normal måste han utföra dem. Om han utförde dem var han tokig och behövde inte göra det; men om han inte ville utföra dem, var han normal och måste utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktningsfull vissling.

"Det var ingen dålig paragraf, det där moment tjugotvå", anmärkte han.

"Den bästa som finns", instämde doktor Daneeka."

Eller för att ta siffran 42 från "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams. Där är det just siffran 42 som är svaret på allt; 

Arthur träffar på Slartibartfast när resten av gänget går på upptäcktsfärd inne i Magrathea. Slartibartfast är en gammal planetarkitekt med förkärlek för fjordar. Han fick pris för Norge, för övrigt. Slartibartfast visar en Sens-O-Tape-inspelning (en slags film), där vi får reda på att svaret till den Stora Frågan om Livet, Universum och Allting är 42. Det tog bara 7,5 miljoner år för Djupa Tanken - den näst bästa datorn i universums historia - att lura ut det. Vi har bara aldrig känt till den rätta frågan.