Äh - nu stänger vi den här gamla omröstningen om semlor. Den är riktigt tråkig faktiskt och skall jag vara helt sann så gillar jag inte semlor direkt! Gjorde faktiskt varianten med petit choux, egen mandelmassa med litet sötningsmedel och grädde. Det var nog den godaste jag ätit på länge; passar diabetiker och kändes lätt och luftig! Fast bevisen talar här för sig själv; den gamla vanliga varianten var den som tog hem spelet;

Hur äter du din semla?

Slät bulle, mandelmassa, grädde       52.4 %
Slät bulle, mandelmassa blandad med innankråm, grädde       23.8 %
Slät bulle, vaniljkräm, grädde       0 %
Slät bulle, sylt, grädde (finsk)       4.8 %
Kalsbaderbulle, mandelmassa, grädde       4.8 %
Wienerbulle, mandelmassa, grädde       4.8 %
Petit choux, mandelmassa, grädde       0 %
Vet ej       0 %
Inte - semlor är en styggelse       9.5 %

Vi avverkar väl omröstningen om bloggare också!

Är du som läser detta själv en bloggare?

Ja       22.2 %
Jajamensan!       19.4 %
Nej       25 %
Verkligen inte!       13.9 %
Vet ej!       0 %
Vet men vägrar att svara!       5.6 %
Skit i det du!       13.9 %

Den omröstningen var mycket roligare i mina ögon och jag är speciellt glad över att ingen svarade "Vet ej"! Något överraskande blev de två sammanlagda positiva svaren 41,6% och de negativa 38,9% - alltså bara lätt övervikt på ja - jag trodde att det nästan var enbart mest andra bloggare som läste andras bloggar!

Den nya omröstningen är; Hur känns våren? Snacka om något som ligger i tiden! Jag vet ju att våren kan ge kännas både glatt och depressivt, beroende på vem du frågar så det här blir spännande! Hoppas många svarar!

Okej, jag erkänner jag är en latinsnobb! Jag gillar att stoppa in c, h där det går och skriva ae istället för e. Som läkarsekreterare får man till slut sin egen stil och ja, jag vet vi skall förenkla språket men cekum istället för caecum ser så fult ut i mina ögon att det gör ont!  Många kanske tycker att man inte skall använda latin alls när man skriver journaler, att man skall skriva uttagning av njure istället för nefrectomi till exempel.

Men jag hävdar att det finns anledning till att skriva med latinska termer för det är ett precist språk och man kan uttrycka exakta saker med få ord och dessutom låter äckliga saker nästan fint! Dessutom är det då möjligt att prata om saker man behöver ”hålla ifrån sig” på ett helt annat sätt.

Jag är inte jätteduktig på latin men jag tycker om det och kan vissa grunder och vissa ord. Kommer ihåg några lektioner på läkarsekreterarutbildningen då vi själva skulle hitta på diagnoser på svenska och sedan översätta dem till latin, bara för att öva. Vi kom då på exempelvis; ” haemorhaggia akuta labia magnus dextra” och så skrattade vi högt och dunkade varandra i ryggen över att ha kommit på någon så hemsk, bra och lång sjukdom! Och mitt i det hela kommer jag på att jag tänkte ”Herregud så otroligt enfaldigt och sjukt (!) detta är – ingen annan än en grupp läkarsekreterare-to-be skulle tycka att detta är roligt!”.

Har genom trial-and-error-metoden kommit fram till vilka leksaker som överlever hemma hos vår Staffordshire Maya. Som sagt hon leker inte utan "dödar" sina leksaker. Till exempel är boll-på-snöre henne absoluta favorit. Hon tar då bollen i snöret och ruskar den fram och tillbaka (som då hon arbetade med att knäcka nacken på råttor!) varpå hon dunkar sig själv duktigt i huvudet!! Det är inte tillfällen då hon främst ser intelligent ut!!

Alltså alla massiva bollar på snöre överlever ett tag tills de gnagts ned till ett intet och snöret försvunnit (det gör det oftast första veckan) - hur länge själva bollen finns med kan variera alltifrån en vecka till en månad!

Sedan har vi då kommit fram till följande märken som det är värt att köpa;

1) Kong. Finns i alla möjliga varianter och är heltuffa i hållbarhet! Svarta Kong är tuffare än röda.

http://www.kongcompany.com/

2) Busy Buddy.

Till exempel har vi haft en sådan här Chuckle i flera år - mycket sliten men frisk nog att vara med ett tag till.

Och en Twist 'n Treat har jag funderat på ett tag!

Tug-a-Jug har vi en som funkar si så där! Repet och gummimojängen runt flaskhalsen är naturligtvis borta men den funkar fortfarande att lägga godisar i. Jag tycker dock att det är litet läskigt med den hårda plasten som flaskan består av, blir rädd att något skulle kunna slinka ned i tarmarna och göra hål! Detta är naturligtvis en leksak som Maya inte får leka ensam med och bara korta stunder.

http://www.busybuddytoys.com/View.aspx?page=dogs/products/toys/busybuddy

3) Orka.

Alltså det senaste inköpet; ser helt vängo ut men jag tror att den skall kunna vara med oss ett tag till!

        

               

På deras hemsida finns också denna Petstages Heartbeat Pillow Dog Toy som; uses the sound of a heartbeat to calm and sooth an anxious puppy or dog. Aaaahhh! Jag sydde faktiskt en liknande sak till vår förra hund Bullterrier Bill; en låtsas Bulle i brun teddy, lade in en glasflaska som jag fyllde med varmt vatten och sydde dessutom in en liten väckarklocka så att den tickade! Den låg han på när han skulle sova på kvällen, när han var puppy och inte riktigt vågade vara ensam! När han inte behövde den längre "åt" han upp den!

http://www.dogtoys.com/orkajack.html

Lille-snuttegrutte puppyn har blivit stor tjej! Två hela år! Tyvärr är det två skamsna föräldrar som får erkänna att i det kaos som varit de senaste två tre veckorna glömde vi bort årsdagen! Så försök till reparation! GRATTIS ÄLSKLING!!!

Idag fyller Mayisen två år och 13 dagar och dagen firades med paket! 

Ett Mayaspecial;

Maya är fenomenal på att öppna paket; två sekunder tog det att bryta sig in här! 

 

Ut poppade denna psykodeliska "boll" vars snöre fanns kvar i cirka en timme. Maya tycker inte om att leka med sina leksaker; hon dödar dem!

 

Det finns dock chans att själva bollen överlever ett tag till. Har tänkt att göra nästa inlägg om just hundleksaker! 

 

Och Maya blir så exalterad och totalt utpumpad av lycka efter en sådan här "strapatas" att hon bara flåsar!

Det roliga/läskiga med dessa vandringssägner är att man tänker; "Jo, men det där har jag ju hört av Adam som hörde det ifrån Bertil!" Och man vet inte riktigt säkert om det är sant eller inte! Följande är naturligtvis en skröna;

"En invandrarfamilj med mormor och hela baletten flyttade in i en lägenhet i ett bostadshus. Efter ett tag reagerade grannarna i bostaden under. Deras tak 'läckte'. De ringde till hälsovårdsnämnden som gjorde ett besök hos invandrarfamiljen. I vardagsrummet var halva parkettgolvet uppbrutet. Där odlade familjen potatis".

Parkettgolvshistorien är ett exempel på en av våra vanligaste vandringssägner. Sådana historier uppstår framför allt inför det okända och främmande, som blir föremål för rykten, skvaller och sägner. Just historien om potatisen och parkettgolvet fanns i Sverige redan innan den första stora invandrargruppen kom på 1960-talet. Efter andra världskriget berättades den om norrlänningar som flyttat till Stockholm och om nyinflyttade landsortsbor i en förort till Luleå. Den berättas också flitigt i bland annat Ungern och Tjeckoslovakien om zigenare, men återfinns också i många andra länder.

Parketthistorien sattes på pränt av Bengt af Klintberg.

-Gellert Tamas

Litet för söt men den får duga!

Dippelidipp-uppeliupp-dippelidipp-uppeliupp-dippelidipp-uppeliupp - sådana äro livets vägar. Nu har det dock varit litet mer dippelidipp-pelidipp-ellidipp! Mycket beror på att jag under två veckors tid suttit på min arbetsplats för två sekreterare och varit ensam, kollegan B sjuk (B om du läser detta så är det INTE ditt fel). Detta har naturligtvis resulterat i att min stressnivå varit skyhög och balansen inte den allra bästa! Vi har under vanliga förhållande på två sekreterare arbetsbelastning som om jag säger så här; inte är av den arten att vi sitter och rullar tummarna!! Snälla kollegor, som är utspridda över hela sjukhuset har försökt att hjälpa mig! Puss till dem! Men det har ändå varit en ohållbar situation eftersom det är så många olika personer som hjälper och jag inte har en aning var det eller det diktatet befinner sig. Plötsligt kanske patienten blir dödsjuk, just det diktatet måste prioriteras och jag har ingen aning om var det befinner sig!

Alltså inte bästa arbetsförhållanden de senaste veckorna. Nu kommer jag till själva storyn jag vill berätta och det andra är bara bakgrunden som en liten förklaring till mitt sinnestillstånd förra veckan.

Här kommer ytterligare en del i ”Ta ingen skit”-utbildningen; Läkare H säger till mig; ”Kan du vara snäll att hjälpa mig med ett dokument?” ”Självklart, svarar jag, mejla det till mig”. ”Okej, svarar H”. Mejlet kommer inte, och för att göra en kort historia lång, näh skojar bara! Mejlet hamnar i min kollega B:s mejlbox. Hade det nu inte funnits en bakgrund där jag bland annat skrivit protokoll och andra dokument åt just sagde doktor H då han velat ändra på något alltid skrivit en lapp och lagt på mitt skrivbord; ”B! Kan du vara snäll att…” Till saken hör att jag inte heter B utan E! Och förra veckan kände jag att jag blivit kallad för B en gång för mycket av H! Blev så arg att jag skakade i hela kroppen och beslutade mig att nu var det dags att ta ett snack med denne kille! Letade upp honom och med förundrade ögon fick han ta emot följande; ”Du skall veta att det finns TVÅ (beskrivande gest med två fingrar i luften) sekreterare på denna avdelning. Den ena är B - OCH JAG HETER E!!” (Till saken hör även att jag jobbat på denna avdelning i drygt fyra år!)

Ja det var highlightsen under denna jätteurladdning och jag har förklarat för mina kollegor på avdelningen att om de ser H liksom gömma sig bakom någon pelare, dyka ned i en låda eller helt enkelt bara försvinna så är det för att jag är i närheten!

Blir snart litet abandad (= lätt förtörnad!). Försöker att svara på en kommentar från inlägget "Bloggning om blog", försöker och försöker och DET GÅR INTE!!!

Alltså skriver jag svaret här;

<<3 TACK - en kommentar guld värd!!!

 Kommentaren var;

Du är bäst. Tänker på Dig! För övrigt skriver Du intressant och medryckande, Du gläder Dina bloggkompisar.Säger som den gamle ishockeytränaren Helge Berglund: "Tjempa!"

av Ee den 11 mars 2009 kl 22:58

Ska lägga ett inlägg om Bengt af Klintberg, författaren och folklivsforskaren. Det är han som är bakom begreppet "Klintbergare" - ungefär vandringssägen, till exempel den kända;

RÅTTAN I PIZZAN

Den finns i många versioner. En låter så här:

"En kompis till en kompis var och åt på en pizzeria på Hornsgatan i Stockholm. Hon kände att något fastnade i tanden. Natten därefter vaknade hon av en fruktansvärd tandvärk. Hon tog sig till Södersjukhuset, och där konstaterades det att det var en råttand. Hälsovårdsnämnden kom till pizzerian, och ett rum var igenbommat. Ägaren vägrade öppna det. Polisen kom dit och bröt upp dörren. I rummet hängde 50 slaktade råttor."

Historien hade mycket stor spridning i Sverige år 1973, då till och med Dagens Nyheter hade en artikel med rubriken Storlarm om råttfilé / Hälsovården rycker ut. Sägnen verkar ha funnits i England redan kring 1960, och har knutits till diverse olika restauranger ägda av utlänningar, inte bara pizzerior. Sägnen saknar av allt att döma verklighetsbakgrund.

Råttan i pizzan är också titeln på en bok med moderna folksägner av Bengt af Klintberg, utgiven 1986.