Direktlänk till inlägg 7 april 2009
I slutet av 80-talet såg jag ”Himmel över Berlin” av regissören Wim Wenders.
Jag älskar hur änglarna porträtteras som vänliga trenchcoatklädda män som strövar genom Västberlin. De iakttar och lyssnar till människornas tankar, utan att själva ses eller höras av någon. De har alltid varit i Berlin, de var där innan det fanns någon stad, kanske innan det ens fanns människor. Änglarna målas upp såväl märkbara som icke märkbara i sin ständiga närvaro och dessa lider lika mycket som människorna i sig.
Filmen växlar mellan färg och svartvitt. Avsnitten i färg visar världen som människorna ser den, medan de monokroma avsnitten skildrar verkligheten i änglarnas ögon. Trots att de enbart ska vara betraktare och inte kan interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig en av änglarna i en cirkusartist.
Den huvudsakliga frågan som Wim Wenders ställer är hur människan egentligen skall leva. Hur skall man leva, hur skall man dö och när det gäller änglarna; är det värt att offra ett odödligt liv? Wenders återkommande filmtema om alienation och sökandet efter en existentiell mening finns frekvent och på ett mycket subtilt sätt i denna film.
Manusförfattaren Peter Handke har även skrivit detta poem;
Song of Childhood
When the child was a child
It walked with its arms swinging,
wanted the brook to be a river,
the river to be a torrent,
and this puddle to be the sea.
When the child was a child,
it didn’t know that it was a child,
everything was soulful,
and all souls were one.
-wim-wenders.com/movies/wingsofdesire.htm
https://www.esmaker-sahlgrenska.se//s.aspx?id=0451ab030cc9
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|