Hej! Jag hittade hit via Nattis. Det här är precis vad jag borde ha startar själv! Jag har på olika sätt försökt sprida glädje och tröst åt andra bloggare. Goda gärningar är verkligen nåt jag vill göra. Får jag vara med? KRAM och välkommen till min blogg.

/Eva-Marie den 11 maj 2009 kl 22:49  

Hej Eva-Marie!!

Tack för alla fina kommentarer och glada tillrop och vilken tur att du hittade hit! Naturligtvis får du vara med och det glädjer mig att officiellt hälsa dig välkommen som medlem nummer åtta i KarmaArmén. Tack för att du vill vara med! <3

1)  Maya
2)  Mayamama
3)  Jempajenny
4)  Susie
5)  Nattis
6)  Kerstin
7)  SL

8)  Eva-Marie

"För ungefär tjugo år sedan körde jag ensam en natt genom ett ogästvänligt kvarter i Los Angeles. Min bil var en gammal Datsun 1200 som jag använde flitigt hela tiden. Den var alltså inte i bästa kondition. När jag var tvungen att bromsa dog plötsligt motorn. Alla lampor slocknade och bilen började fyllas med rök.

Jag hoppade ut ur bilen och såg två män komma springande mot mig. Den ena av dem höll en filt i sina armar. Min panikslagna första tanke var ”Jag är död!” Männen sprang dock förbi mig och fläkte upp motorhuven på min bil. Min motor stod i lågor. Den ene av dessa främlingar kvävde elden med filten. Bilen kunde ha exploderat vilken sekund som helst och dödat oss alla.

Brandkåren var snabbt på plats, tillkallad av någon annan omtänksam bilist, men elden var då redan släckt. De två okända männen hade räddat min bil, räddat min inkomst och möjligen även mitt liv samtidigt som de riskerade sina egna för att hjälpa en främling. När dramat lagt sig tittade jag upp för att tacka dem men de hade redan försvunnit.

Under de följande månaderna letade jag efter ett sätt att ”betala tillbaka” denna vänlighet jag visats av dessa okända män. Den första som kom i min väg var en kvinna som hade fått stopp på sin bil. Hennes bil stod inte i flammor, den hade bara svårt att behålla kylarvätskan. Jag stannade och hjälpte kvinnan som var saligt tacksam. Hon undrade hur hon någonsin skulle kunna ersätta mig. ”Ge ingenting till mig, svarade jag, skicka vidare till någon annan.”  

Att vara med om denna dramatiska händelse inspirerade författaren Catherine Ryan Hyde att skriva boken ”Pay it forward” som sedan blev filmen med samma namn. På svenska heter filmen ”Skicka vidare” och handlar om Eugene Simonet som är lärare i samhällskunskap. Han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är ensamstående mor och bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Detta är en film helt i sann SAGA-anda! Se den och bli inspirerad!!