Koala-kramen ser mycket ut som när en koala håller fast sig i ett träd. En kramare står vid sidan av den andra. Den kramades axlar lutar mot bröstet på kramaren och på så sätt bildar de två kropparna ett T sett uppifrån.

Koala-kramen fordrar en viss förtrogenhet, bekvämlighet och förväntan vilket en är svårt för en främling att ge.

Den kramade är oftast upptagen med något annat när kramaren från sidan virar sina armar runt den kramades axlar eller midja. Koala-kramen förekommer främst när den kramades uppmärksamhet är riktad åt något annat håll.

Koala-kramen är ett fantastiskt sätt att dela en upplevelse med någon. Koala-kramens karaktär kräver inslag från omvärlden av något slag vilket fångar den kramades koncentration.

Koala-kramaren vill gärna dela sig själv med dig.

Näh, jag gjorde alltså ingen Hugo Berglund i dag på morgonen. Kom plötsligt på att jag kunde gör en liten SAGA så där direkt på morgonen istället.

Det var en regning morgon denna majonsdag varför jag lämnade bågen hemma och rattade lilla Meganen till jobbet istället! Efter att jag köpt parkeringsbiljett och parkerat lilla vrålåket i en ruta smög jag varligt fram emot biljettautomaten. Fick fippla litet med väskan i låtsad oreda för att vänta bort en människa som var i vägen. När kusten var klar - man vill ju helst göra sådant här inkognito eftersom det annars skulle kunna komma någon och fråga vad man egentligen sysslade med – lade jag på 15 kronor för en heldagsparkering men istället för att ta biljett från automaten klämde jag in ett visitkort framför biljetten och smög sedan belåtet fnissande därifrån! Jag hade lust att tassande dröja i buskarna för att se när den SAGA-drabbade fick fatt i överraskningen men det fick räcka med att fantisera om dennes häpnad! 

Och snipp, snapp, vips så fick denna grådag en litet mer gyllene början!

Spring-och-hopp-kramen skulle även kunna kallas Slow-motion-romantisk-komedi-kramen. Du har sett den förut; när två förälskade i en romantisk film springer mot varandra och den ena hoppar upp i armarna på den andra. Ta bort slow motion, den romantiska komedin och du har en Spring-och-hopp-kram.

Denna kram används av någon som är exalterad att träffa personen i fråga. Par använder den för att uttrycka kärlek, barn fångas in i Spring-och-hopp-kramar av sina föräldrar och det kan hända att totala främlingar springer och hoppar in i dina armar när du är ute för att ge Gratis Kramar!

Du hittar Spring-och-hopp-kramen på grönskande ängar, filmdukar, vänthallar, på gatorna i stan och överallt där människor är lyckliga över att träffas.  

Detta kan mycket väl vara den mest spännande kramen. Det är fascinerande att observera någon som springer emot dig, armarna utsträckta och ett stort leende på läpparna. Och det är underbart att se någon hoppa in i din famn. Du har säkert sett den men att själv erfara en Spring-och-hopp-kram är något du aldrig glömmer.  

Spring-och-hopp-kramen är inte för den ängslige!

Det lilla paketet har nått May-Liss i Norge och hon blev överraskad och glad! Hon ska återanvända SAGA-kortet med sin egen lilla present, har hon meddelat. Jag har hänvisat till din blogg.

/ Susie den 19 maj 2009 kl 17:04 

Jag har lånat en SAGA av experten Mayamama: jag har lagt ett kort med dittejpad 10-kronors mynt i dryckautomaten. jag tror att Mayamama och jag kommer att göra just den automaten till sjukhusets mest populära!

/ Susie den 19 maj 2009 kl 17:00

Nu ska ni höra en saga som handlar om bussförare Hugo Berglund.

När sagan börjar har han just tagit emot avgiften av den sista påstigande passageraren vid Skanstull, och nu startar han buss numro 144 på sin elfte resa för dagen via Gullmarsplan ut på Huddingevägen mot Örby och Älvsjö till Herrängen och Fruängen.

Klockan är halv tolv på dagen, Hugo Berglund är 47 år, månaden är juni och vädret är strålande vackert. Hugo Berglund verkar inte glad. I 23 år har han farit en liten bit ut från Stockholm och in igen, som en jojo, och med tiden har hans ansikte skakat ner mot hakan så han ser riktigt ordentligt lessen ut.

Vet ni vad Hugo Berglund tänker när han far ut på Huddingevägen? Jo, förbannade Huddingevägen tänker han. Det är helt enkelt så att Hugo Berglund är lite trött på Huddingevägen.

Utan glädje beger han sig ut till Fruängen, upp i de nyaste kvarteren, Toscagatan fram, in på Mazarinvägen och sen via Rulltårtegatan till hållplatsen vid Tusenbladstorget, och slutligen Finska pinnens väg fram till ändhållplatsen vid Mandelkroksvängen.

Jävla gräddbageri, tänker Hugo Berglund. Dessa gator och torg står honom upp i halsen, ser ni, och han mår inte bra. De sista passagerarna stiger av på den s.k florsockerrefugen vid Mandelkroksvängen.

Det är nu som bussförare Hugo Berglund tänker att va fan.

Han startar resolut bussen före reglementsenlig tid, far utan hänsyn till hållplatser direkt tillbaka ut mot Huddingevägen, vinkar med en viss tillfredsställelse åt de ivrigt viftande figurerna vid hållplatsen där och svänger ut på Huddingevägen i riktning mot Södertälje.

Han öppnar sidofönstret och låter den friska försommarluften spola in över hans nersuttna ansikte. Han är ute på landet nu, fåglarna kvittrar, vägen har en gul rand i mitten och Hugo Berglunds livsandar börjar vakna ur sin 23-åriga dvala.

Nu passerar han Södertälje och fortsätter riksettan ner mot Nyköping.

Nu ler han lite.

Nu passerar han Nyköping.

Nu trallar han en trall som han gör själv medan han trallar. 

~Tage Danielsson

”Sagan om busschauffören som tänkte att va fan” måste vara den bästa novelltiteln genom världshistorien!! I dag var det nästan så att jag gjorde en Hugo Berglund – svängde nästan av åt höger istället för att åka rakt fram. Då hade jag kunnat åka till centrum och spendera en glad dag våldsshoppande istället för att aaarrrbeeetaaa! Jag är ingen flitig shoppare men just i dag skulle jag ha kunnat tänka mig en hederlig shopping spree och en lång härlig lunch på något gott café.

Men spåren gick rakt fram och jag svängde inte!