Faktiskt har jag nu fått uppleva hur några människor reagerat på SAGA-uppdrag! Jag hann inte riktigt ifrån parkeringsplatsen förrän en någon hade hunnit fram till biljettautomaten för att klämma ut en biljett. Kunde inte annat än att stanna och snegla litet på henne. Hon tog ut visitkort och gratisbiljett och granskade dem misstänksamt! Så behöll hon biljetten och stoppade tillbaka visitkortet i automaten igen! Jävla schmuck – tänkte jag och gick missbesviket därifrån.

När jag återvände till brottsplatsen på eftermiddagen för att ratta hemåt såg jag att någon hade kastat mitt visitkort på marken – oh blasphemy!!! Fast jag kan förstå om det efter idioten i morse kom någon och plockade ut visitkortet där det står att han just fått något fint i gåva och sedan inte hitar någon gåva!

MEN – skam den som ger sig – inte jag! Jag plockade upp mitt visitkort och tog min något använda parkeringsbiljett med fortfarande över sju timmars parkering kvar på och pressade in dem i biljettautomaten igen!!

Have you ever had that terrible feeling of déjà vu? Hann återigen inte från parkiteringsplatsen förrän nästa sura gamla jävla biljettköperska stegade fram till apparaten! Ser hur hon tar ut kort plus biljett och granskar dem misstänksamt. Ser hur hon öppnar plånboken och tar fram ett kreditkort för att betala för en biljett… förbannade DUMMA jävla imbecilla människoskitskallar – fattar de då ingenting, muttrar jag förgrymmat samtidigt som jag börjar att rafsa i handskfacket efter förskäraren. Men… vänta… jag ser hur tanten börjar trycka på kronorknapparna och samtidigt titta på klockan. Aha – hon skall bara parkera en kort stund!  Och efter det att hon tryckt ut sin egen biljett satte hon tillbaka heldagsbiljetten i maskinen igen! Hon tyckte tydligen att någon som skulle stå längre skulle ha större glädje av den!!! HURRA – bra handlat!

Och…vänta ett tag… ser jag inte något annorlunda i tantens ansikte?! Jo, faktiskt, i ena mungipan  kröker sig ett skevt nöjt leende!