Efter att ha tjatat hål i huvve på min omgivning om att jag såå gärna skulle vilja ha en tweedkavaj i ett par år insåg jag att enda sättet att uppnå denna min önskan var att sy en själv.

Sagt och gjort; hittade till min enorma lycka riktig Harris tweed på metervara!!! Handvävt från Yttre Hybriderna, alldeles ljuvligt att arbeta med, så formbart och så levande!

Och det var under denna period, för kanske någon månad sedan som det hände; jag hade sytt en söm som inte var EXAKT rak, det var litet mer sömsmån på ena stycket och litet litet mer på andra stycket. I stället för att rabiat sprätta upp sömmen, som jag dittills alltid annars gjort, och sy om den, tänkte jag; ”Good enough” och lät den vara bra!!! Och jag verkligen MENADE det också. ”En ska inte bara säga halleluja, en ska menat också!”. Och jag kände det i kroppen att jag VERKLIGEN menade det!!!

En hyllning till mig själv är denna text! Alla som känner mig förstår att det inte handlar om att jag slarvade på något sätt. Jag har alltid varit neurotiskt precis i nästan allt jag gjort. Så precis att jag ofta kvävt min egen kreativitet i hinkvis av prestationsångest! Att få vara med om denna stund av ”bra nog” ger en sådan lycka att det tåras i ögonen…