Inlägg publicerade under kategorin Shut up!

Av Mayamama - 3 december 2009 08:01

  


http://www.youtube.com/watch?v=FI9AohkDW5M



Whoooooooooooo will love a little Secretary?
Whose writes a lot and cries for rest?
"Not I," said the anesthesiologist,
"I won't share my drugs with
no secretary who is depressed,
And my blanket of propofol won't warm
her cold breast."


Whoooooooooooo will love a little Secretary
And who will speak a kindly word?
"Not I," said the Surgeon,
"The entire idea is utterly absurd,
I'd be laughed at and scorned if the
other Surgeons heard."


Whoooooooooooo will take pity in his heart,
And who will feed a starving secretary?
"Not I," said the Proctologist,
"I would if I could but I cannot I know,
I need all my cash to prosper and grow."


Who will love a little Secretary?
Will no one write her eulogy?
"I will," said the Smurf,
"For all I've created returns unto me,
From dust were ye made and dust ye shall be."

 

  

  


http://www.youtube.com/watch?v=PiTJNDl_FJI



Im nothing special, in fact I’m just a secretary
If I cry out loud I probably will be ignored
But I have a talent, a wonderful thing
cause everyone’s reading when I start to write
Im so grateful and proud
All I want is to write it all down


So I say
Thank you for the keyboard, the words I’m typing
Thanks for all the text I’m bringing
Who can live without me, I ask in all honesty
What would they be?
Without a word or myself what are they?
So I say thank you for the keyboard
For being there for me

Mother says I was a looser before I could walk
She says I began to fail long before I could talk
And Ive often wondered, how did it all start?
Who found out that no one can write it all down
In the way that I do?
Well, whoever it was, I’m the best

So I say
Thank you for the keyboard, the words I’m typing
Thanks for all the text I’m bringing
Who can live without me, I ask in all honesty
What would they be?
Without a word or myself what are they?
So I say thank you for the keyboard
For being there for me

Ive been so lucky, I am the girl with thousand words
I wanna write it down for everybody
What a word, what a text, what a star!

So I say
Thank you for the keyboard, the words I’m typing
Thanks for all the text I’m bringing
Who can live without me, I ask in all honesty
What would they be?
Without a word or myself what are they?
So I say thank you for the keyboard
For being there for me



  





http://www.youtube.com/watch?v=5KkciUPy7G0


Du fördrev mig SU.

Från min hemort slets jag bort.

Här är jag ett ufo och en främling, och det ödet finner jag mig i.

Men du tog mitt mod, och du tar mej från min man,

jag kan inte längre se en mening.

Vad är det du vill? Vad ska jag tro?


Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret.

Att jag inte finns till, fast jag trodde på mig.


Vem skulle hjälpa dig uthärda livet i huset?

Vem skulle ge dig den kraften som du måste få?

Vem skulle trösta dig, du är så liten på jorden?

Om jag inte fanns till, ja vad gjorde du då?


Nej jag måste finnas, jag måste. Du lever ditt liv genom dig.

Utan mig är du en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Jag måste finnas, jag måste, hur kan jag då överge dig?

Du vore ingenstans, Du vore ingenting. Om jag inte fanns.


Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.

Ordet är om, om jag skev alla orden förgäves?

Om jag inte finns till vad ska du göra då?


Vem skulle känna din ånger och sedan förlåta?

Ordning i huset, ja vem skulle skänka dig den? 

Vem skulle så ta emot dig till slut när det kraschar?

Om jag inte fanns till, vem tog hand om dig sen? 


Nej, jag måste finnas, jag måste, du lever ditt liv genom mig.

Utan mig är du en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Jag måste finnas, jag måste, hur kan jag då överge dig?

Du vore ingenstans, du vore ingenting. Om jag inte fanns


Jag måste finnas jag måste, hur kan jag då överge dig?

Du vore ingenstans, du vore ingenting.

Om jag inte fanns.

ANNONS
Av Mayamama - 20 november 2009 20:09

  


Detta är en för bra historia för att inte berättas!


Det började med att jag i förra veckan varit på en av jobbet anordnade ”Planerings-dagar” eller vad de nu kallade det; ”Bla, bla, blörp-dagar” hade varit mer korrekt enligt mig! Som sagt var i tidigare inlägg har jag slutit fred med stället jag arbetar på, jag går dit, jag gör mitt jobb och jag förväntar mig ingenting. Men efter en hel dag med att ”det gäller att aktivt vara med i förändringsarbetet”, ”ni måste själva göra reklam för er och visa vad ni kan”, ”alla pengarna är slut, det är anställningsstopp och ni kommer att få mer att göra men ni får inte känna er stressade eller otillräckliga” och ”ni måste alla känna att ni är viktiga värdefulla och sedda medarbetare” hade knötts ned i halsen på mig var jag grön i nian, katatoniskt likstel i ansiktet för att inte låta någon kommentar slippa över mina läppar och så upprörd att jag höll på att detonera! Dagen efter var jag fortfarande lika arg. Dessutom hittade jag ingen parkeringsplats eftersom trafiken hade sniglat sig fram ända hemifrån. Då jag provade ett par primalterapiskrik där i bilen och sparkade sedan på hissen när jag väl kom fram till sjukhuset (efter att ha tvingats parkera på ett ställe där det kostar fyra gånger mer!). Det kändes skööönt!!


Min allra käraste kollega S råkade sedan under dagen ut för stelbent, rödtejpande byråkratitänkande utan dess like. DÅ blev hon så arg att jag genast kände mig mindre ilsken! En stund senare befann vi oss i ett tomt lunchrum och jag föreslog vänligt att ett primalterapiskrik kanske skulle sitta fint.


S levererade två från tårna kommande präktvrål som skulle fått Boris Karloff att förtjust klappa i händerna och på stört anställt henne till nästa skräckrulle – tänk er bebis slitandes i stycken av fradgatuggande grizzlybjörn!!! Jag tittade imponerat på henne och sekunden efteråt hördes det från andra sidan dörren;


”Skriker de i lunchrummet?”


”De kanske äter krabbor som bits!?”

ANNONS
Av Mayamama - 18 november 2009 14:00


  


Jag trodde att jag kom på något, jag provade och jag fann det sant! Tyvärr!


Ok – nu kommer jag att låta som en bittertant men det är inte enbart så. Mitt experiment och resultat har även givit mig insikt och därmed möjlighet att sluta fred med denna min farhåga.


Jag jobbar alltså som läkarsekreterare på Stora Sjukhuset. Jag skulle tro att man i sekreteraraspekt inte kan befinna sig på ett värre ställe. Här råder skyddad verkstad med en benhård hierarki som ingen eller inget rår på. Man anses som sekreterare här vara ett grått töcken, som bäst! Man försvinner i det stora och blir en liten beige administrativ råtta!


Detta är naturligtvis förfärligt, men här kommer det roliga; eftersom jag själv inte känner mig som en beige råtta tänkte jag att; ”om människorna runtomkring mig inte vet om att jag är en sekreterare kanske de behandlar mig bättre!”. Sagt och gjort; skalade av mig alla tell-tale-signs, det vill säga; pennficka med massor med pennor, den obligatoriska militärklämman med namn och titel och vårdbroschen. Det enda jag behöll (förutom den gröna pyjamasen förstås) var passerkortet hängande från fickan där namn och titel står med ganska små bokstäver.


Efter cirka en vecka befann jag mig på Anestesiexpeditionen och läkare S (som borde känna igen mig eftersom han arbetar på avdelningen mitt emot vår och hans döttrar har arbetat extra som sekreterare i just vår grupp) som aldrig tilltalat mig eller aldrig förut ens sett åt mitt håll plötsligt verkligen SÅG mig, till och  med log litet och sade ”Hej!”. I grön pyjamas och vit rock kunde jag lika gärna ha varit en väldigt viktig läkare och en sådan är det ju bäst att hålla sig väl med!!


Jag trodde att jag kanske möjligt successivt skulle kunna arbeta mig in så att säga så att människor kände igen mig och respekterade mig men efter nästan fem år har jag insett jag på Stora Sjukhet inte kan förvänta mig;


  • att människor i grund och botten anser att alla människor ha lika värde
     
  • att om jag säger ”hej” bli bemött med ett ”hej” utan oftast blir det ”…”
  •  att min omgivning är tillräckligt observant för att inse att vi på avdelningen är två sekreterare och att båda inte heter B!

Stora Sjukhuset skulle vara ett okej ställe att arbeta på, om det inte vore för alla sjuka människor – och då pratar jag inte om patienterna!

Av Mayamama - 4 november 2009 11:57

  



Nu har det hänt igen!!!… jag har blivit drabbad av Lyssnarklubben. Som om det inte räckte att de ringde upp mig i mars för att försöka värva mig har jag även fått en förfrågan via mejl om jag ville vara med i en undersökning i hur jag upplever Lyssnarklubben. Då jag insåg att det på slutet fanns rutor för fritext tog jag mig an uppdraget med uppkavlade ärmar och slaktarkniven i högsta hugg!! Detta hände strax innan sommaren.


MEN likt den kaninkokande Alex Forrest i  ” Fatal Attraction” vägrar Lyssnarklubben att förstår när loppet är kört, när hinken är sparkad, när det är dags att ta ned flaggan, när det är dags att plockat ner skylten och stänga av respiratorn; förra veckan ringde de inte mindre än TRE gånger på dagtid och önskade att få tala med sin härliga före detta medlem. Tredje gången förklarade min man, inte längre lika vänligt som de två första gångerna, att ”MIN FRU ARBETAR OCH ÄR SÅLEDES INTE HEMMA SÅ HÄR MITT PÅ DAGEN!” !!!


Visst blir man mörkrädd! 

Av Mayamama - 25 mars 2009 16:43

(Detta är en otroligt bra bok - vill gärna rekommendera!)



Jag har en upplevelse som jag gärna vill dela med mig av och som jag vill göra fler människor uppmärksamma på. Det handlar om Lyssnarklubben där man blir medlem och kan köpa talböcker. Såg en annons i en tidning och efter att ha övervägt det mycket lockande nybörjarerbjudandet slog jag näven i bordet och sa ”Här ska jag vara med” ivrig boklyssnare som jag är!



Fick mina tre första böcker, cd-spelar med väska och allt var frid och fröjd. Avbeställde månadens bok via mejl precis som man skulle i cirka fyra månader sedan började frustrationen smyga sig över mig. Kommer här nedan publicera frågor och svar från mig och från Kundtjänst på Lyssnarklubben;


 

From: Mayamama

Sent: söndag 31 augusti 2008 19.59

 

Nej till "Den mörka ängeln".


NÄR KOMMER DET BÖCKER SOM INTE ÄR DECKARE??!


 


From: Mayamama
Sent: fredag 29 september 08:20
 
Läser under Frågor och svar "När du loggat in finner du en avbeställningsknapp under månadens ljudbok. När du klickar på den får du upp ett litet popup-fönster där du kan avbeställa boken" ..........Var är den????

  

From: Lyssnarklubben (kundtjanst@lyssnarklubben.se)
Sent: onsdag 1 oktober 14:42
 
 Hej,

 Härmed bekräftas att din avbeställning är registrerad.

 Du vet väl att du kan avbeställa huvudboken på vår hemsida?
 Du loggar in med medlemsnummer och postnummer.

 Med vänlig hälsning
 Sandra M
 Medlemsservice


 

From: Mayamama
Sent: söndag 19 oktober 2008 11.50

  

Hej!


För att förtydliga skickar jag även ett mejl till er eftersom det blev fel förra gången!


Jag har skickat tillbaka Håkan Nessers bok eftersom jag inte ville ha den, vilket jag talade om för er i ett mejl = avbeställa!


Jag önskar även att avbeställa Liza Marklunds En plats i solen.


Jag önskar att beställa Viveca Lärns Aprilväder. Art nr 59170


Hoppas att det kan bli rätt nu!



Dessutom har jag inte fått någon förklaring till var "Avbeställningsknappen" som skall finnas när jag loggar in. Så här säger ni på er hemsida;



"När du loggat in finner du en avbeställningsknapp under månadens ljudbok. När du klickar på den får du upp ett litet popup-fönster där du kan avbeställa boken. En bekräftelse på att avbeställningen är gjord kommer upp i popup-fönstret när du klickat på avbeställ. Om du vill kan du skriva ut den bekräftelsen"



Ni måste ha en otroligt ologisk hemsida för jag kan INTE hitta den!! Det är svårt att hitta på er hemsida och jag undrar varför det inte under en flik "Månadens bok" skulle kunna radas upp månadens böcker, de som har varit sedan en tid tillbaka och de som kommer inom en snar framtid. Då skulle man kunna planera litet bättre och kanske om möjligt undvika fel.



  

From: Mayamama
Sent: söndag 16 november 2008 18.06

 

Jag önskar även avbeställa Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. 

Jag önskar att beställa Katerina janouch Bedragen.Art nr 59824.


Dessutom undrar jag varför jag inte får något svar på mitt förra mejl och varför jag inte har fått boken jag beställde; Viveca Lärns Aprilväder?


Det är aldrig någon som svarar på mina frågor. Tycker att kommunikationen och handläggningen från er är dålig, milt uttryckt. Fortsätter det så här kommer jag inte att kunna rekommendera er för någon annan eller ens själv fortsätta att vara medlem! 


From: Lyssnarklubben (kundtjanst@lyssnarklubben.se)
Sent: tisdag 18 november 2008 09.35

 Hej,

Tack för din beställning. Den är nu registrerad.
Det har inte kommit in någon beställning på den. Så förmodligen har inte mailet kommit fram.

Med vänlig hälsning
Katarina N
Medlemsservice





From: Mayamama
Sent: fredag 5 december 2008 09.56  


Ok... suck, då tar vi det igen... Har nu fått Bedragen skickad till mig - JÄTTEDUKTIGT av er att klara av det!! Men var tog Aprilväder vägen!!!!  Då gör vi så här; 


  • Skicka mig INTE DEN SISTA VINTERN (alltså månadens bok)
  • Skicka mig GERDA ANTTIS MIN MAN DAVID ART NR 60640

Och sedan anser jag mig ha uppfyllt mina åtaganden som medlem och efter det skall ni stryka mig ur ert medlemsregister så att jag aldrig mer behöver höra av er igen.


From: Lyssnarklubben (kundtjanst@lyssnarklubben.se)
Sent: måndag 8 december 2008 09.10  


Hej,

Tack för din beställning. Den är nu registrerad.
Medlemskapet är nu avslutat.

Med vänlig hälsning
Katarina N
Medlemsservice


  

Detta hände alltså i slutet av förra året och dröm om min förvåning och förfäran då jag en kväll för någon vecka blev uppringd av en person som sa att Lyssnarklubben så gärna vill ha mig tillbaka som kund!!!

 

Jag tittade mig förskräckt över axeln och trodde jag blev utsatt för ett dolda-kameran-skämt!! Och sade; ”Du måste skoja – om du visste vad som hänt under tiden jag var medlem så skulle du INTE föreslå mig att bli kund igen!!!”

 

Efter några ”Hum och mmm...” och automatiskt rabblande av några inövade meningar sade kvinna i luren ”Ja, då skall jag framföra dina klagomål till Lyssnarklubben och ha en fortsatt bra kväll!”

      


Av Mayamama - 15 mars 2009 15:40


Litet för söt men den får duga!



Dippelidipp-uppeliupp-dippelidipp-uppeliupp-dippelidipp-uppeliupp - sådana äro livets vägar. Nu har det dock varit litet mer dippelidipp-pelidipp-ellidipp! Mycket beror på att jag under två veckors tid suttit på min arbetsplats för två sekreterare och varit ensam, kollegan B sjuk (B om du läser detta så är det INTE ditt fel). Detta har naturligtvis resulterat i att min stressnivå varit skyhög och balansen inte den allra bästa! Vi har under vanliga förhållande på två sekreterare arbetsbelastning som om jag säger så här; inte är av den arten att vi sitter och rullar tummarna!! Snälla kollegor, som är utspridda över hela sjukhuset har försökt att hjälpa mig! Puss till dem! Men det har ändå varit en ohållbar situation eftersom det är så många olika personer som hjälper och jag inte har en aning var det eller det diktatet befinner sig. Plötsligt kanske patienten blir dödsjuk, just det diktatet måste prioriteras och jag har ingen aning om var det befinner sig!



Alltså inte bästa arbetsförhållanden de senaste veckorna. Nu kommer jag till själva storyn jag vill berätta och det andra är bara bakgrunden som en liten förklaring till mitt sinnestillstånd förra veckan.


Här kommer ytterligare en del i ”Ta ingen skit”-utbildningen; Läkare H säger till mig; ”Kan du vara snäll att hjälpa mig med ett dokument?” ”Självklart, svarar jag, mejla det till mig”. ”Okej, svarar H”. Mejlet kommer inte, och för att göra en kort historia lång, näh skojar bara! Mejlet hamnar i min kollega B:s mejlbox. Hade det nu inte funnits en bakgrund där jag bland annat skrivit protokoll och andra dokument åt just sagde doktor H då han velat ändra på något alltid skrivit en lapp och lagt på mitt skrivbord; ”B! Kan du vara snäll att…” Till saken hör att jag inte heter B utan E! Och förra veckan kände jag att jag blivit kallad för B en gång för mycket av H! Blev så arg att jag skakade i hela kroppen och beslutade mig att nu var det dags att ta ett snack med denne kille! Letade upp honom och med förundrade ögon fick han ta emot följande; ”Du skall veta att det finns TVÅ (beskrivande gest med två fingrar i luften) sekreterare på denna avdelning. Den ena är B - OCH JAG HETER E!!” (Till saken hör även att jag jobbat på denna avdelning i drygt fyra år!)


Ja det var highlightsen under denna jätteurladdning och jag har förklarat för mina kollegor på avdelningen att om de ser H liksom gömma sig bakom någon pelare, dyka ned i en låda eller helt enkelt bara försvinna så är det för att jag är i närheten!

Av Mayamama - 7 mars 2009 13:40


Så här kära vänner kan det gå;


Ett inlägg om att London Bridge och Tower Bridge ofta förväxlas och att det finns ett historia om en amerikan som köpte London Bridge fast han trodde det var den andra bron han köpt lades in den 5:e i månaden. En av världens vardagsmyter jag tycker om att skriva om, tillsammans med exempelvis om vattnet verkligen åker ut ur badkaret åt olika håll på södra och norra halvklotet.  Historien kom med mesta texten från en sida om faktoider.


Nu är det så att ägaren till den sidan kände sig trampad på tårna och valde att hänga ut mig och förlöjliga mig på sin blogspot;


http://faktoider.blogspot.com/


- här kan ni läsa allt han och andra skrev om det! Att han av historien kom fram till att det inte alls var så att amerikanen trott att han köpt Tower Bridge är ägaren till faktoidsidans teori. Det finns flera som tror tvärt om och bland annat har han själv sagt att han inte alls tog fel (vem skulle inte sagt det!) Olika källor om det kan ni kolla på inlägget nedan.  Han skriver bland annat; ”Så jag ändrade filnamn på bilden i artikeln på faktoider.nu, och lade in en hälsning i den bild som direkt-länkaren använde, och som därmed dök upp på bloggen ifråga:

1. Reiki är bluff, inbillning och placebo.
2. Det hör till hyfs och folkvett att ange källor.
3. Läs innantill - din slutsats är fel.    

Just den bilden försvann en tid därefter från bloggen. :-]”



Vad tror Hexmaster (!!)– att jag tänker låta en nedkladdad, kränkande och dessutom ful bild ligga kvar?! Ok – nu är det min tur; 


1. Reiki kan inte bevisas vara det ena eller det andra! Alltså redan där ett faktafel!

 

2. Ja – källan har jag inte angett och det är fel. Brukar dock aldrig använda sådant material där det står att det inte får användas. Använder dessutom aldrig hela texter rakt av utan att redigera och lägga till egen text. Jag skriver inlägg enbart av intresse – alltså tjänar inga pengar på det. Är det någon som har ont av att jag använder deras material tar jag utan tvekan bort det! Alla inlägg till exempel från Gigi Stybr har jag skriftlig välsignelse att publicera (Hexmaster, du ser inte ett uns av text från din sida – kommer heller aldrig mer att betunga dig med besök. Du hade bara behövt be mig ta bort din text och inte samtidigt förlöjliga någonting om det jag skrivit – är inte det hyfs och folkvett?!)



3. Min slutsats är inte fel, kanske heller inte din! Men att hävda att jag har fel är ytterligare ett faktafel.


 4. Min sida handlar främst om hundar, sömnad, mode, citat och vardagsbetraktelser. Har skrivit fyra inlägg om Reiki, 22 Allmänt, 9 Haevenly hello, 8 According to Maya, 17 Kuligt, 12 Mayabilder, 7 Mystik symboler och myter, 3 Shut up, 11 Syfröken har ordet, 9 Tänkvärda ord, 12 Vissdagsbetraktelser. Allt som allt har jag av alla dessa inlägg skrivit om Reiki till 3,5 %



Om en blogg till 3,5 % handlar om Reiki hur kan man då uttrycka; ”gäller en blogg vars främsta ämne dessutom är hokus pokus-läran reiki” (http://faktoider.blogspot.com/) – se där ja, ytterligare ett faktafel! Hmm, hur många faktafel blev det nu? Orkar faktiskt inte räkna!



Säger bara det herr Hexmaster; ” Läs innantill - din slutsats är fel”



Av Mayamama - 4 februari 2009 22:10

 


Är på ett mission from God - nämligen att odla och nära ta-ingen-skit-genen. Gick igång riktigt förra veckan då jag fick företaget L att trots allt skicka mig min mousetrapper. Hade samma vecka en konfrontation med vårdcentralen här hos oss. Ville tala om för min doktor att han skrivit fel på ett recept jag skulle hämta (e-recept i all ära men det känns bra att få ett papper i handen!). Jag sa; "Kan ni lägga ett meddelande på hans skrivbord och be honom ringa när han har tid!". "Han är jätteupptagen!", blev svaret. "Ja, därför vore det ju bra om ni lade en lapp så att han kan ringa då han har tid!." "Nej, det går inte!" "Men, säger jag i ett förtvivlat försök att få rätsida i detta stupida samtal, om ni lägger en lapp på hans skrivbord så kan han ju själv bestämma när han ringer mig! - han har sagt att det är ok!." "Jag vet att han säger det men vi gör inte så!", förklarade denna mini-Hitler med en orubblighet som endast de har som "inte har alla hästarna i stallet", "inte har alla indianerna i kanoten","inte är den skarpaste kniven i lådan", där "hjulet snurrar, men hamstern är död","har en hiss som inte går ända upp", där det är "bara skum, inget öl", där "bussen inte stannar vid hållplatserna", där "rulltrappan går åt fel håll", där "antennen inte får in alla kanaler", där "bommarna är nere, lamporna blinkar, men tåget kommer aldrig", där "prästen är i kyrkan, men det är ingen som ber", där "sladden inte räcker ända fram", där "det inte är skottat hela vägen fram till dörren", där "det ringer men ingen svarar" - puuuh - nu känns det bättre!


Hade även ett ta-ingen-skit-fall på jobbet då en arbetskollega bad mig att göra en skylt som det var så himla viktigt att den blev gjord på en gång. Som den snälla människa jag är (innerst inne!) stressade jag litet här och var för att hinna göra denna urviktiga skylt samma dag. När jag kom åter nästa dag var det ingen som hade hämtat skylten. "What the ----", tänkte jag och kände mig med ens väldigt gruffig. När kvinnan i fråga äntligen kom för att hämta skylten hade jag bestämt mig för att inte vara svensk utan verkligen "spilla bönorna" och säga vad jag tyckte; "Det var tydligen inte så himla viktigt med skylten eftersom du inte hämtade den. Jag tycker att det är respektlöst att handla på detta sätt!". "Åh, oh, och förlåt mig, det var inte menat så. Det måsta ha skett någon kommunikationsförbistring här. Jag menade inte att skylten behövdes göras samma dag. Oh förlåt! Vad bra att du sa detta!". Efter det var jag jättenöjd - jag hade sagt mitt och det var förlåtet och vatten under bron. Men inte då; nästa dag stod det en flaska vin på mitt skriv bord med ett kort med texten; "Oh förlåt att det blev så fel!".

Jag säger bara det ´- "TA INGEN SKIT!". 

Presentation

Omröstning

Hur många goda gärningar har du gjort senaste veckan?
 En
 Flera
 Jättemånga
 Inga
 Vet ej
 Inga, men jag ska!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Maya, vingar & dammråttor med Blogkeen
Följ Maya, vingar & dammråttor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se