Tre år är det nu sedan min Bill lämnade den här världen. Tre långa, och korta år; det känns som en evinnerligt lång tid och samtidigt precis som i går!

Bill var min pojke, från första stund. Från första gång jag lyfte upp honom och kände hans massiva kropp mot mina händer; mina händer som mest var vana vid katter, förundrades över hur hårt stoppad denna lilla falukorv var! Han spände vilt ut sina korta små falukorvsben i alla fyra väderstreck och signalerade att han inte alls var nöjd med att lyftas upp. Men väl uppe i min famn fann han tryggheten insnärjd i mitt hår vid min hals och jag viskade ”du är min”.

Det hela började med att herr W en gång frågade; ”Hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund?”. Förbluffad tog frågan mark och jag försökte mig på tankeexperimentet hur det skulle vara att leva med en hund. Min erfarenhet sträckte sig inte längre än till de hamstrar, kaniner, dansmöss och guppys jag i min ungdom lyckats arbeta mig till i längtan efter en katt. Men katt var ju alldeles ”för besvärligt” så jag fick sådana djur som kunde stängas in i bur, eller akvarium. Djurvän som jag alltid varit kom jag dock fram till att jag trodde att det skulle vara fint att leva med en hund.

Sagt och gjort, strax därefter gjorde Bill entré i vårt liv, och ingenting var sig längre likt! När vi hade kämpat oss igenom de första månaderna med kiss på golven (en gång krälande maskar!) och sovplats på en madrass i köket (jo, han skulle lära sig att sova ensam!) och min önskan varje morgon att lämna tillbaka honom till kenneln (så jobbigt var det!) kunde jag med säkerhet svara på frågan ”hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund”. Det var, som jag trott innan, inte fint – utan SAGOLIKT!!!

Vi lärde varandra så mycket Bill och jag. Vi lärde oss om oss själva, om villkorslös kärlek, om att det inte är någon idé att vara arg längre än en halv sekund och sedan blir allt bra med några sloppy kisses; om livet. Han var jag och jag var han, och han är alltid älskad. Alltid vid min sida.    

Reminiscing om hur det var då för cirka två år sedan. Puppy Maya hade hunnit att bli en månad gammal när vi åter var och hälsade på henne och hennes syskon. Vid den tiden såg hon ut så här;

Maya gräddhaka som här precis tillsammans med K-kullen fått flytta från valphagen till ett eget rum. Mamma Isa kunde på så sätt få litet lugnt emellanåt! 

Husse vill gosa litet - och då blir Mayisen så trött att hon har svårt att hålla ögonen öppna - i alla fall båda!!

Och matten placerade sig i vanlig ordning på golvet så nära puppisarna som möjligt med den lilla bebisen i famnen! Så underbart ljuvligt att få sitta där mitt i hopen!

Visserligen är det fredag i dag och bara det gör ju att livet leker, men med litet puppybilder blir det ännu finare! Här kommer Mayas syskon; 

Ballstaff Kalle Kula "Barney",

Ballstaff Killkenny "Dollar",  

Ballstaff Kaxiga Klara "Kira",  

och sist men allt annat än minst; Ballstaff Karamell "Penny".

Litet fler bilder på lilla Maya och några av hennes syskon kommer här;

Här är det alldeles nyfödda valpar som ligger och gonar tillsammans i en puppy-hög! Eller vad det falukorvar det var - eller möjligtvis sälbebisar?? Maya är den i mitten med en liten rödbrun fläck till vänster på huvudet.

Här är Maya sex dagar gammal och det var första gången vi träffade henne. Kärlek vid första nos-snosning blev det! Lägg speciellt märke till de söta Dr Spock-öronen!

Här är andra besöket på kennel Ballstaff och lill-Maya har blivit sjutton dagar. Trygg som hon var med oss passade hon på att sova litet i herr W:s knä! Varmt och mysigt!

Och Mayamama passade på att sitta NÄRA puppisarna så hon kunde pilla på all de små korvarna.

Alla har ju sett hur söt min lillepuppy Maya är och nu tänkte jag visa litet bilder på hennes mamma och pappa. Maya föddes 4 mars 2007 på kennel Ballstaff. Det blev fem stycken som puppisar som föddes i hennes kull som kallades K-kullen, således fick alla namn på K; Ballstaff Kaxiga Klara"Kira", Ballstaff Kalle Kula"Barney", Ballstaff Killkenny"Dollar", Ballstaff Karamell "Penny" och så Ballstaff Kajsa Kavat – vilket sedermera blev Maya! Mamma Isa klarade av förlossningen galant och klarade det mesta själv. Vi hade kommit i kontakt med Ballstaff några månader innan Maya föddes och visste att det skulle komma en kull i mars. Vi blev också lovade att få första tjing på vilken valp vi ville ha. Alltså var spänningen stor när vi 10 mars åkte till Fjärås för att välja vår lilla hundvalp! Alla var bedårande men det var inget tvivel om att det var just Maya vi skulle ha! Hon var störst och vackrast! Som en liten nystoppad falukorv lång hon bland sina syskon och pep, lät mer som en liten fågel! Kärlek vid första blick! Och mamma Isa var så lycklig över att slippa ifrån sina småbarn ett tag för att hälsa på oss. Hon backade saligt in ändalykten i mitt knä så att jag kunde klia henne ett tag. Jag hade naturligtvis parkerat mig på golvet så nära valphagen som möjligt!! Efter det gick det åtta lååånga veckor i väntan på att lillgrisen skulle få komma hem! Vi var mååånga gånger och hälsade på på kenneln och ingen gång kände vi att Niclas och Lollo (uppfödarna) tyckte att vi var jobbiga!

Alldeles nyfödd K-kull med Maya längst till vänster.

Defender Of The Wood "Lucifer".

Ballstaff Imperial Queen "Isa".

Jaha - här har syfröken varit framme och sytt ett värmande täcke till sin gyppy!! En gång i tiden var jag faktiskt på väg att bli syfröken - eller textillärare som det så vackert heter! Men som tur är avbröt jag den banan för inte vill jag vara lärare - GÄRNA sy och greja med textil och mönster men absolut inte vara lärare!!

Maya har ju inte så mycket päls - fast när hon är ute och springer håller hon sig varm ändå! Täcket har jag sytt mest med tanke på att hon brukar följa med herr W på vandring med vandrinsgruppen varje tisdag och då brukar de ha rast någonstans ute i naturen för att dricka kaffe och mackor och DÅ brukar Maya frysa, när hon tvingas sitta still!! Men nu får husse ha med sig täcket i ryggsäcken så kan hon gona in sig i det under kaffepausen!! Och kanske ibland när det är mycket och kallt regn kanske hon kan ha det på sig för att slippa det kalla på ryggen för flis och teddy isolerar ganska bra! Det blev litet julinspirerat i färgerna men jag fick ta vad de hade i tygaffären. De flesta tygaffärerna har tyvärr stängt igen så det är inte mycket att välja på - trist!!

Litet grann som en riddarhäst tycker jag att hon ser ut!!

Ganska nöjd verkar Maya med sitt nya täcke. Hon är alldeles speciellt förtjust i teddytyget för hon bökade ned sitt huvud i tygkassen, nappade tag i teddyn och sprang i väg med tyget för att ligga och mysa med det!

I dag var det härligt väder; frostigt och soligt och utan smällare!! Maya skuttade som en lycklig känguru över stock och sten. Och jo, det är riktigt att det verkar finnas en vovve till med i spelet nu, i utkanten till vänster...

... Bella är hos oss och följer lyckligt med på promenad och bus!

Så i dag blev det TVÅ linor att hålla reda på. Litet trassligt ibland men det är en fröjd att se dessa livsglada knasbollar plöja fram genom skogen! Jag kände mig så otroligt lycklig under denna promenad att jag nästan fick torka bort en tår ur ögat, för så fint är det! Vilken tur jag har som lever ett sånt vackert liv och får vara med om dessa höjder!

Skulle vi verkligen våga oss ut i dag; kallt bistert och dessutom en hel del "pang" och "uiiiiiiii" i fjärran. Maya var inte helt säker på att det var en god idé men eftersom en understimulerad vovve är en ledsen vovve så klämde jag in henne i selen och satte fast spårlinan för en skogspromenad. Spårlinan använder vi väl egentligen inte som det är tänkt, vi spårar inte men med den på Maya kan hon springa fritt, åtminstone 15 meter, och skulle jag behöva stoppa henne är allt jag behöver göra att ställa mig på linan så blir det bom stopp! Hon är så lycklig när hon får rusa runt fritt och jag känner att jag samtidigt har kontroll på henne, så jag är lycklig också!

Där längst bort i änden av den oranga linan är min lilla puppeguppe! Som sagt litet misstänksam men hon trippade på bra ändå! Och sedan kom helghunden Bella på besök och då blev det liv i luckan! Bella är J:s hund och vi brukar oftast ha henne på helgerna. En riktig liten goding, samma ras som Maya men två år äldre.

Och kvällens tema är; guld! Guldservietter och ljus med guldsnurklor!! Herr W is not up for it så sjuk han är men jag får väl krama tjejerna och ha det så gott det går! Roade mig just kunligt med att sjunga mig till "leadsinger" i "Singstar" som jag fått i julklapp!! Äntligen förstod min man att jag VERKLIGEN ville ha ett sådant!! "Ja, det blir en fin present till barnbarnet", sa försäljaren i på Megamarkt!! Ja, ja - barnasinnet är jag glad över att ha i behåll!! See ya next year! Happy new!!