Senaste inläggen

Av Mayamama - 13 maj 2009 16:03



We need 4 hugs a day for survival.


We need 8 hugs a day for maintenance.


We need 12 hugs a day for growth.

~Virginia Satir


Goda effekter av kramar;


  • It feels good.
  • It dispels loneliness.
  • It overcomes fear.
  • It opens doors to feelings.
  • It builds self-esteem.
  • It fosters altruism.
  • It slows down aging (huggers stay young longer).
  • It helps curb appetite (we eat less when we are nourished by hugs and when our arms are busy wrapped around others).
  • It eases tension.
  • It fights insomnia.
  • It keeps arms and shoulder muscles in condition.
  • It provides stretching exercise if you are short.
  • It provides stooping exercise if you are tall.
  • It offers a wholesome alternative to promiscuity.
  • It offers a healthy, safe alternative to alcohol and other drug abuse (better hugs than drugs!).
  • It affirms physical being.
  • It is democratic (anyone is eligible for a hug).
  • It is ecologically sound (it does not upset the environment).
  • It is energy-efficient (saves heat).
  • It is portable (you can take it with you).
  • It requires no special equipment.
  • It demands no special setting (a fine place for a hug is any place from a doorstep to an executive conference room ... from a church parlor to a football field).
  • It makes happy days happier.
  • It imparts feelings of belonging.
  • It fills up empty places in our lives.
  • It keeps on working to dispense benefits even after the hug is released.

~Juan Mann


ANNONS
Av Mayamama - 13 maj 2009 10:36


Hunter Campbell "Patch" Adams, Medicinae Doctor är läkare, social aktivist, medborgardiplomat, professionell clown, uppträdare och författare. 1972 grundade han Gesundheit! Institute. Varje år åker han en grupp frivilligarbetare från hela världen runt till olika länder utklädda till clowner. De vill på så sätt bringa hopp och glädje åt föräldralösa barn, fattiga och sjuka människor. 


Han liv inspirerade regissören Tom Shadyac att göra filmen ”Patch Adams” med Robin Williams i huvudrollen.



Filmens början utspelar sig på ett mentalsjukhus och Patch talar med en patient där. Patienten han samtalar med brukar alltid fråga andra patienter ”Hur många fingrar håller jag upp?” och blev alltid arg då de andra alltid svarade ”Fyra” för han tyckte att de hade fel. Patienten säger till Patch; "See what no one else sees, see what everyone chooses not to see, focus on the problem and you cannot see the solution, look beyond the fingers." Efter det tittar Patch genom fingrarna och ser då åtta fingrar!


Detta är en utav mina absoluta favoritfilmer och den får alltid dålig kritik av recensenterna och jag förstår aldrig varför. Den är en hjärtevärmande film om hur en enda människa lyckas göra stor skillnad för andra bara genom att tro på sig själv och våga genomföra det han tror på!

En god vän till mig, C har varit i USA som frivilligarbetare och har mött den verklige Patch Adams – snacka om coolt!!!  Här är adressen till den officiella hemsidan; 


http://www.patchadams.org/


ANNONS
Av Mayamama - 12 maj 2009 17:08

Hej! Jag hittade hit via Nattis. Det här är precis vad jag borde ha startar själv! Jag har på olika sätt försökt sprida glädje och tröst åt andra bloggare. Goda gärningar är verkligen nåt jag vill göra. Får jag vara med? KRAM och välkommen till min blogg.


/Eva-Marie den 11 maj 2009 kl 22:49  



Hej Eva-Marie!!

 

Tack för alla fina kommentarer och glada tillrop och vilken tur att du hittade hit! Naturligtvis får du vara med och det glädjer mig att officiellt hälsa dig välkommen som medlem nummer åtta i KarmaArmén. Tack för att du vill vara med! <3


1)  Maya
2)  Mayamama
3)  Jempajenny
4)  Susie
5)  Nattis
6)  Kerstin
7)  SL

8)  Eva-Marie

Av Mayamama - 12 maj 2009 14:39


"För ungefär tjugo år sedan körde jag ensam en natt genom ett ogästvänligt kvarter i Los Angeles. Min bil var en gammal Datsun 1200 som jag använde flitigt hela tiden. Den var alltså inte i bästa kondition. När jag var tvungen att bromsa dog plötsligt motorn. Alla lampor slocknade och bilen började fyllas med rök.

  

Jag hoppade ut ur bilen och såg två män komma springande mot mig. Den ena av dem höll en filt i sina armar. Min panikslagna första tanke var ”Jag är död!” Männen sprang dock förbi mig och fläkte upp motorhuven på min bil. Min motor stod i lågor. Den ene av dessa främlingar kvävde elden med filten. Bilen kunde ha exploderat vilken sekund som helst och dödat oss alla.

  

Brandkåren var snabbt på plats, tillkallad av någon annan omtänksam bilist, men elden var då redan släckt. De två okända männen hade räddat min bil, räddat min inkomst och möjligen även mitt liv samtidigt som de riskerade sina egna för att hjälpa en främling. När dramat lagt sig tittade jag upp för att tacka dem men de hade redan försvunnit.


Under de följande månaderna letade jag efter ett sätt att ”betala tillbaka” denna vänlighet jag visats av dessa okända män. Den första som kom i min väg var en kvinna som hade fått stopp på sin bil. Hennes bil stod inte i flammor, den hade bara svårt att behålla kylarvätskan. Jag stannade och hjälpte kvinnan som var saligt tacksam. Hon undrade hur hon någonsin skulle kunna ersätta mig. ”Ge ingenting till mig, svarade jag, skicka vidare till någon annan.”  


Att vara med om denna dramatiska händelse inspirerade författaren Catherine Ryan Hyde att skriva boken ”Pay it forward” som sedan blev filmen med samma namn. På svenska heter filmen ”Skicka vidare” och handlar om Eugene Simonet som är lärare i samhällskunskap. Han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är ensamstående mor och bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

  

Detta är en film helt i sann SAGA-anda! Se den och bli inspirerad!!

Av Mayamama - 11 maj 2009 18:35


Emellanåt händer det att de små flickvoffsingarna behöver ha en liten byxa på sig innomhus. När detta hände med Maya for jag iväg till diverse zooaffärer för att kolla utbudet; tråååkigt, tråååkigt ... bara svarta byxor i läskiga kvaliteter som nopprade sig direkt. Och hur smart är det att ha svarta byxor på en nästan svart hund? Inte ALLS smart - jag vet inte hur många gånger jag har tvättat nedkissade byxor bara för att Mayas tankspridda matte och husse glömt att ta av de svarta byxorna, som nästan inte syns mot Mayas päls, då hon släppts ut på tomten för att kissa!!


Vad gör alltså en handlingskraftig och pysslig matte om inte beslutar att sy sin puppygris ett par fina byxor.


De skulle vara praktiska, i material som torkade snabbt. Det blev att slakta en baddräkt; slät och behaglig yta och snabbtorkande. Jag ritade av ett par byxor av dem jag köpt färdigsydda. Litet justeringar här och där gjordes för att passa Mayas kropp bättre. Ett krav var också att de skulle hylla kvinnligheten (!) att det är härligt att vara en varelse som kan bära nya liv inom sig! Bilden ovan visar resultatet och just färgkombinationen tycker jag uttrycker positivism, glädje och kvinnlighet!!

Av Mayamama - 9 maj 2009 15:37


Jag har en ny förkunnelse; sluta måla naglarna!

 

Har begåvats med starka naglar och därför kunnat ha långa klor när jag känt för det! Men sedan ett antal år, fem sex kanske, har de varit skrutt; de har skivat sig och gått sönder. Provade allt som kunde tänkas provas och inget hjälpte. Till sist slutade jag med allt, bara för att jag var så trött på att aldrig få resultat. Och DÅ blev de hur fina som helst!


Till att börja så ”raknade” de. De blev liksom plattare, och snyggare i mina ögon. Därefter blev kvaliteten strålande, inte en enda flaga sedan jag slutade med lackering. Jag har alltid fått höra att man ska ha en yta lack just för att skydda nageln. Men nu har jag begripit att det är tvärtom!


Däremot fortsätter jag med manikyr men det jag gör nu är att jag filar, målar på undersidan med nagelpenna (det är som en akvarellpenna ungefär) och polerar med en trestegsfil så att det blir blankt och fint – bildbevis ovan!

Av Mayamama - 9 maj 2009 13:46


Lilla ängel nummer fyra i KarmaArmén vill berätta att hon i går på morgonen smög in på kontoret där en kollega till henne jobbar. På kollegans tangentbord lade Susie en liten vacker tygportmonnä innehållandes en rosenkvartskristall och ett visitkort.  

Kollegan blev överlycklig och det hela slutade i kramkalas!!

Av Mayamama - 9 maj 2009 09:40

Sitter och tittar på Free hugs på Youtube.com och jag gråter det är så fint, Fan vad mysigt om vi kunde göra nått sånt här i Sverige. Var bor vi i KarmaArme? Jag bor strax utanför Göteborg.


/ Nattis den 8 maj 2009 kl 17:52


 

Ja visst är den underbar – man kan titta på den hur många gånger som helst! Det är så sagolikt vackert när färgen kommer fram då han får första kramen!!

 

Här är adressen till den officiella hemsidan – där kan man också se filmen;

 

http://www.freehugscampaign.org/

 

Se den – inte ett öga är torrt efteråt!!

 Jag har naturligtvis gått med i kampanjen själv och väntar på att få reda på om det är något ”Free hug event” i närheten av där jag bor.  Givetvis återkommer jag med mer information! Om det inte finns någon ”Freehugs”-organisation i närheten får vi självklart skapa en!

Presentation

Omröstning

Hur många goda gärningar har du gjort senaste veckan?
 En
 Flera
 Jättemånga
 Inga
 Vet ej
 Inga, men jag ska!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Maya, vingar & dammråttor med Blogkeen
Följ Maya, vingar & dammråttor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se