Det finns en företeelse som kallas för Chindogu som ungefär betyder ovanligt redskap. Det handlar alltså om uppfinningar som det är svårt att besluta om de är odugliga eller användbara - i alla fall är de flesta väldigt roliga!

Här kommer först ett smakprov och sedan en litet mer ingående förklaring om vad Cindogu är;

BACK SCRATCHER'S T-SHIRT
The fast and logical solution to infernal itching
The friend (or partner) who offers to scratch your back is a friend (or partner) indeed. Except it all goes horribly wrong when they just can't seem to locate the maddening itch. For those who are fed up of saying, 'left a bit... up a bit... right a bit... damn!' comes a very special T-shirt, complete with Battleships style, itch-locater grid. The scratchee is also equipped with a hand-held miniature corresponding grid-map, for accurate communication. So when the scratcher says, 'I'm scratching F5, ' the scratchee can say, 'try G7'.

-chindogu.com/

CHINDOGU

Chindogu is the Japanese art of inventing ingenious everyday gadgets that, on the face of it, seem like an ideal solution to a particular problem. However, Chindogu has a distinctive feature: anyone actually attempting to use one of these inventions would find that it causes so many new problems, or such significant social embarrassment, that effectively it has no utility whatsoever. Thus, Chindogu are sometimes described as "unuseless" but they  cannot be regarded as 'useless' in an absolute sense, since they do actually solve a problem; however, in practical terms, they cannot positively be called "useful."

Literally translated, "Chindogu" means unusual tool. The term was coined by Kenji Kawakami, a Japanese investor and editor of the magazine "Mail Order Life."

-Wikipedia, the free encyclopedia

I slutet av 80-talet såg jag ”Himmel över Berlin” av regissören Wim Wenders.

 

Jag älskar hur änglarna porträtteras som vänliga trenchcoatklädda män som strövar genom Västberlin. De iakttar och lyssnar till människornas tankar, utan att själva ses eller höras av någon. De har alltid varit i Berlin, de var där innan det fanns någon stad, kanske innan det ens fanns människor. Änglarna målas upp såväl märkbara som icke märkbara i sin ständiga närvaro och dessa lider lika mycket som människorna i sig.

Filmen växlar mellan färg och svartvitt. Avsnitten i färg visar världen som människorna ser den, medan de monokroma avsnitten skildrar verkligheten i änglarnas ögon.  Trots att de enbart ska vara betraktare och inte kan interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig en av änglarna i en cirkusartist.

Den huvudsakliga frågan som Wim Wenders ställer är hur människan egentligen skall leva. Hur skall man leva, hur skall man dö och när det gäller änglarna; är det värt att offra ett odödligt liv? Wenders återkommande filmtema om alienation och sökandet efter en existentiell mening finns frekvent och på ett mycket subtilt sätt i denna film.

Manusförfattaren Peter Handke har även skrivit detta poem; 

Song of Childhood  

When the child was a child

It walked with its arms swinging,

wanted the brook to be a river,

the river to be a torrent,

and this puddle to be the sea.  

When the child was a child,

it didn’t know that it was a child,

everything was soulful,

and all souls were one.   

-wim-wenders.com/movies/wingsofdesire.htm

And here are the Top images From the Internet For Year 2008;

Special Category for Best "Animal World".

Näh, detta är ingenn Mama – men jag är lika cool som denna Papa när jag sveper fram på min bågen!

Ja, det är verkligen verkligen vår på gång nu för jag har plockat fram bågen! Alltså ingen HD eller något så där verkligt cool. Puttrar fram på en EU-scooter i all stillhet men med gott mod, medvind och nedförsbacke kan jag komma upp i hela 55 km i timmen! Svisch sa det och jag var framme vid sjukhuset!

Det är många aspekter på att det är bätttre att köra scooter än bil (cykel eller promenad är tyvärr inte möjligt för mig); bra för miljön (drar litet bensin), bra för plånboken (på grund av nyss sagda), bra för jag behöver inte varken leta eller betala för parkering och bra för humöret (nu har jag något extra att se fram emot vid slutet av dagen förutom pussar från make och Maya).

Det är som om jag upplever morgonen på ett helt annat sätt när jag åker scooter; jag känner temperatur, vind och dofter, jag vaknar till på ett helt annat sätt! Det klarna dessutom en hel del i den tankemässiga biten också för jag kan inte ha musik eller talbok i öronen i trafiken, alltså får jag lyssna till mig själv i en halvtimme och det är inte helt  dumt!

Detta fasansfulla vrålåk inköptes våren förra året och har visat sig vara bland det bästa saker vi inhandlat. För det innebär också att vi har två motorfordon i familjen, herr W kan ha bilen för sig själv på dagarna om han behöver göra något ärende.  

Det kändes en aning ringrostigt de första metrarna i dag – har inte kört sedan början av december men snart kom kroppen ihåg, kroppsminnen är starka minnen! Förundrades återigen över att styrseln inte alls justeras med armar och händer utan med rumpenstumpen – det är där balansen sitter! Och det som är allra svårast är att köra långsamt, och inte tappa balansen alltså. Men det är verkligen härligt att vara på hjul igen!

Bredvid Tjolöholms slott sitter denna underbara ängel. Blanche Dickson byggde ett masoleum i parken precis vid vattnet till minne av sin man James Fredrik Dickson då han mycket tragiskt omkom i blodförgiftning kort efter byggstarten av slottet. I mitten av 1900-talet rasade taket in och byggnaden revs. Kvar finns denna marmorängel, nu inspärrad i en glasbur.

Ängeln är i mänsklig storlek och den är bedövnade vacker! Första gången jag såg den drog jag snabbt efter andan av hänförelse! Den är så otroligt påtaglig.

Tjolöholm inköptes 1892 av den förmögne göteborgsköpmannen James Fredrik Dickson, stallmästare i Kungl. Majt:s hov. Hans tidigare egendom på Onsala gav inte tillräckligt med bete åt de förnämliga rashästar han födde upp. På Tjolöholm kunde han skapa gynnsammare förutsättningar för sitt stuteri och samtidigt inrätta sig som det anstod hans välstånd och hans skotska påbrå.

1897 lät James Fredrik Dickson och hans hustru Blanche - tillika hans kusin - utlysa en arkitekttävlan om ett slott som enligt byggherrens önskemål helst borde vara i Elisabetansk stil. Det var en inbjudan som kom samtidigt som svensk byggnadskonst höll på att frigöra sig från stilimitationer. Den Elisabetanska stilen, även kallad Tudor-stil, med anor från engelskt 1500-tal var därför främmande för de svenska arkitekterna.

Slottet stod färdigt 1904, efter 6 års byggnadsarbete och många kontroverser mellan byggherre och arkitekt. "Slottet hade utseende af en ordinär stenvilla, nykommen, räddhågad, ynklig. Ägarinnan var förtvivlad, arkitekten allvarlig men hoppfull" skriver Wahlman 1907. Det var innan de väldiga terrasserna anlades som förvandlade "stenvillan" till ett slott. I stilhänseende i enlighet med byggherrens önskemål men arkitekten har tillfört framför allt interiörerna rika inslag av tidens jugendstil.

-tjoloholm.se/

And here are the Top images From the Internet For Year 2008;

Special Category for best "Human Landscape".

-César Sánchez Ruiz

And here are the Top images From the Internet For Year 2008;

The best "On the Spot" picture.

-César Sánchez Ruiz